Det är lördagen i helgen innan den här kursens första tenta. Det är också dagen då jag får resultatet på den senaste uppgiften. Väntandes, vad som känns som förgäves, upptäcker jag att jag gnager på mina nagelband. Det händer bara när jag är stressad över någonting. Uppgiften ifråga är en sådan som jag inte vet om jag ska behöva göra om helt, komplettera eller vara nöjd med. Jag kände mig inte helt klar när jag skickade in den, men orkade inte ha mer ångest över vad jag kanske kunde förbättra. Jag övar på att känna att någonting är bra nog, men det känns svårt att släppa känslan av stress.
Så småningom kommer resultatet på inlämningen och jag kan andas ut. Adrenalinpåslaget som hela spektaklet har orsakat rinner sakteliga ur mig och jag smälter trött bort som en pöl i soffan efteråt. Kanske var det en större anspänning än vad jag trott, det som är att vänta.
Och som varje gång en lördag har passerat blir det söndag. Vi pluggar och äter innan vi åker till en del av staden som ännu är outforskad av oss. Det blir nästan som att vi turistar lite - gör utrop samtidigt som vi pekar på hus vi tycker om. Vi ser söta hundar med ägare jag inte minns ansiktet på och vi hittar något ljust i allt det som är grått. Men för att vara ärlig är det mest vädret som grånat. En mulen himmel möter oss när vi kliver utanför dörren och vi knäpper våra jackor så att inte vinden ska smita för tätt in på skinnet. Det är nästan minusgrader.
Jag kan konstatera att egentligen är även stora städer små, när man lär känna dem. De platser som jag trodde var många kilometer isär är plötsligt på kort gångavstånd när vi ska ta oss emellan dem. Vi går förbi restauranger, Stadsmissionens kansli och en tandläkarmottagning som ligger på andra våningen. Visst skvallrar skylten om verksamheten, men det gör också de attrapper som syns i fönstren. Alltså, tandläkarstolarna med armarna som håller det starka lampskenet som kanske bara finns i tandläkarens ägo. Vi fortsätter in mot centrum, stannar vid rödljus och väntar på tickandet av grön gubbe innan vi går över.
I vår stad finns så många fina hus. Jag vill bo i vartenda ett, tänker jag, när vi går där i marsvädret. Men så trivs jag där vi bor med och vill inte flytta. Åtminstone inte nu. Jag undrar så om vi blir kvar här, senare i livet, eller om vi hittar jobb och liv någon annanstans. Men det får framtiden utvisa.
Och så kommer söndagskvällen innan måndagen som startar tentaveckan. Tentan, som jag känner mig lite osäker på, är på fredag. Jag har hela fyra dagar på mig att lära in allting som jag ska kunna. Jag känner mig säker på vissa saker och helt vilsen kring annat. Kanske går det bra, ändå. Jag hoppas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar