Det går att se vad mina dagar består av utifrån min sökhistorik. Istället för diverse klargöranden av retoriska begrepp, som hela höstens sökningar bestod av, är det nu funktionell grammatik som upptar plats.
Jag har våndats inför den grammatiktunga delen av vårens kurs i svenska. Mycket för att jag aldrig riktigt lärt mig grunderna innan. Det har helt enkelt inte blivit så. Men det innebär ju inte att det är för sent att lära sig nu. Det blir bara lite längre startsträcka än om jag hade kunnat mer sedan innan. Men jag ska inte sticka under stol med att jag i går skrev till en vän att om jag inte tappar allt mitt hår, så kommer jag att slita ut det. För det kändes så, då, mitt i övningsuppgifterna. Det har lugnat sig nu.
Bortsett från det så har funktionell grammatik visat sig vara svårt, men samtidigt så himla roligt. Jag är inne på andra veckan i den här delkursen och i skrivande stund ser jag mönster i min text. Det känns helt sjukt i och med att jag förra veckan trodde att jag inte kunde någonting. Nu sitter jag här, fortfarande relativt ovetandes, och väldigt nyfiken. Vill veta mer om hur jag kan använda mig av de processer som ingår i den ideationella analysen och lära mig allt om hur grammatiska metaforer.
Jag skriver allt det här, mycket väl medveten om att jag egentligen borde plugga mer i kväll. Men jag behövde ge mitt eget skrivande och reflekterande lite plats. Det har varit skralt med personligt skrivande lite för länge nu. Och detta kändes bättre än inget.
