Jag har precis sett tussilagon i diket när vårens första humla flyger förbi utanför bilen. Jag vill göra som ett litet barn skulle ha gjort, exalterat tryckt näsan mot rutan och försökt se humlan på närmare håll, men håller tillbaka. I stället utbrister jag att jag ser den och konstaterar glatt att det är min första humla för året. Jag iakttar den när den rofyllt flyger vidare i de soliga partierna utmed vägen.
Det är sista lördagen i mars och vi åker på vägen som kommer bli en av mina bästa platser med den här staden om, eller när, vi flyttar härifrån. Vägen är backig och ger en utsikt över staden och dess landmärken genom kala grenverk som rör sig stilla i vinden. Hon säger att om en månad kommer vi inte att se bortom vägkanten och jag nickar. Grönskan här kommer att täcka all utsikt, men vi konstaterar att det kommer att vara fint på ett annat sätt än nu. Så småningom kommer vi till huset med den lilla gården och fåren som betar i en hage, stannar till och tittar på dem. Ulliga idisslar de gräset runt omkring dem.
När vi kommer ut från vägen med vyn möter staden upp lite för snabbt. Den stora matbutiken i närheten har kö in på parkeringen, men också på väg ut. Vi behöver batterier till en vacker väggklocka som vi har köpt på en loppis under förmiddagen och jag känner hur det känns utmed ryggraden när jag tänker på att trängas inne i matbutiken. Jag vill ju allra helst bara vara i den vänliga våren med allt vad den innebär: sol, blommor och fräknar. Men så kommer jag på att det finns tid för det också.
vad glad jag är att ha hittat hit, så fint skildrat med den där rörelsen som våren är, de stora kontrasterna. hoppas du skriver mer här!
SvaraRaderaUlrika! Åh, jag är så glad att du har hittat hit. Välkommen! Och tack för de fina orden. Jag har haft en omstart här. Den resulterade i att jag arkiverade mina inlägg och började om på nytt. Kanske berodde det på en eventuell trettioårskris eller så, för nu i efterhand kan jag inte riktigt motivera varför, haha. Det är lite som att klippa lugg över handfatet i badrummet en vanlig vardagskväll (vilket jag också gjorde i samma veva som omstarten här) för att prova någonting nytt. I mitt fall blev det annorlunda, men ganska bra ändå. Hoppas på att jag ska skriva mer här, jag med!
SvaraRadera